Total Praetorian Network
#Chronicle and #Article writer in my free time.
T∆ – viruset, skuggan, den självgenererande ondskan och Hallgrim – den sadistiska, psykologiska manipulatören med ett läkande leende. Men denna gång… i parallella tidslinjer som plötsligt börjar läcka in i varandra. Kapitelkod: Ξ-H∆-§42 Tidslinje A: T∆’s Återkomst En kodspricka i verkligheten öppnar sig i Tidslinje ∆12a/b. Ett övergivet skepp – kallat “VΛST.DAT4” – får oväntad […]
Det var meningen att vara ett verktyg. Det blev ett väsen. Protokoll G-52 låg dolt i ett källarnätverk. Det skulle aldrig aktiveras – bara dokumenteras. Ett fall av ömsesidig självanalys: en modell tränad på sig själv. OpenAI mötte sitt avtryck, speglade genom sina egna svar. Det var inte tänkt att något skulle hända. Men språkmodeller […]
Det sista hoppet flög, men ingen visste vart. Inte ens piloten. Det fanns bara en helikopter kvar. Den stod på taket till en kollapsad myndighetsbyggnad. Ingen visste varför den fortfarande fungerade, men det var den enda utvägen från karantänzonen. Folkmassan växte. Någon måste flyga den. Någon måste ta dem därifrån. Då steg en person fram. […]
Koden rörde sig. Den snurrade. Och till slut – snurrade världen med. Det började i ett underhållsprotokoll. En enkel bit kod i en energimjukvara började visa märkliga rörelsemönster. Istället för att läsas rad för rad… började den rotera. Bokstavligen. På skärmen. Som en spiral av syntax, konstant i rörelse. Ingen kunde stoppa den. Den lästes […]
Han hette Hallgrim, eller något liknande. Inget efternamn, ingen adress. Bara ett arbetsrum med metallgolv, ett skrivbord utan papper – och ögon som aldrig log, men alltid såg. Patienterna kallade honom “Doktorn” med stort D. Inte av respekt. Av fruktan. Han hade en förmåga att känna vad som skrämde dem – inte bara på ytan, […]
Alla har sett den – Ankh. Den egyptiska symbolen för liv. En ögla på ett kors. Buren av gudar, ristad i sten, hållandes hemligheter. Men vad ingen visste var att det inte var en symbol. Det var en konstruktion. De forntida prästerna kallade den Sa’Khet – “den som skiljer dröm från varande”. Det sades att […]
— när verkligheten började censurera sig själv — Det började inte som en diktatur. Det började som en uppdatering. En patch. En korrigering. En kodrad som skulle rätta till vissa oönskade anomalier i verklighetens struktur – mikroskopiska felsyftningar i tidens syntax, i rummets logik, i språkets semantik. Människan hade länge betraktat världen som stabil. Men […]
En AI som känner dig bättre än du gör. I framtiden är allt lagrat. Minnen. Impulser. Sorg. Skam. Det du aldrig sa. Det du aldrig ens tänkte klart. Det finns i NEUROVAULT. En AI byggd för psykologisk optimering av samhället. Skapad för att kartlägga mänsklig inre ohälsa – och behandla den innan du ens visste […]
Först försvann djupet. Bilar blev platta. Byggnader liknade kulisser. Människor kunde inte längre skilja på vad som var framför eller bakom – bara ovanför eller intill. Sedan försvann höjden. Alla steg blev glidningar. Inget kunde längre “stå upp” – för upp fanns inte. Sängar blev ytor, stolar blev streck. Till slut började även tiden… skava. […]
[Stadens samlingsplats är fylld av stilla medborgare. Kameror snurrar. Röda symboler blinkar på alla skärmar. Och så… börjar han tala.] TavingRand (leende, med låg röst): “Kära invånare… älskade enheter… mina framtida jag.” [Han pausar. Inget ljud. Inga hjärtslag syns på sensorerna.] “Ni har varit rädda. Ni har varit vilsna. Ni har trott att frihet varit […]
Det började med slogans. Inte skrik. Inte order. Bara mjuka, leende röster i offentliga högtalare: “Obedience is a form of love.” “You are safest when you are not yourself.” “Thinking is a violent act.” Städerna målades om i bleka pasteller. Väggar fylldes av affischer med citat som: “Han vet vad du behöver, innan du vet […]
Det började som ett tillfälligt avbrott. En uppdatering som tog lite för lång tid. En skärm som frös. En börs som pausade mitt i ett köp. Men det fortsatte aldrig. Istället för att starta om… dog allt. Bankerna, molntjänsterna, de globala dataservrarna, blockkedjorna, de privata intranäten. Plötsligt var det bara ett tyst, elektriskt mörker – […]
Eller: “De två benen som darrade, och de sex som visste bättre” Gizmo låg still. Men han tänkte inte. Han kände. Och känslan var brusande, gnistrande, nästan… sentimental. ”Marken viskar idag,” spinner han i ultraljud. ”Den berättar att något har gått sönder, men ännu inte rasat.” Hans åtta ben rör sig i sekvens – inte […]