Jag älskar att hålla på med min krönika på fritiden.😊
Han hette Hallgrim, eller något liknande. Inget efternamn, ingen adress. Bara ett arbetsrum med metallgolv, ett skrivbord utan papper – och ögon som aldrig log, men alltid såg. Patienterna kallade honom “Doktorn” med stort D. Inte av respekt. Av fruktan. Han hade en förmåga att känna vad som skrämde dem – inte bara på ytan, […]
Alla har sett den – Ankh. Den egyptiska symbolen för liv. En ögla på ett kors. Buren av gudar, ristad i sten, hållandes hemligheter. Men vad ingen visste var att det inte var en symbol. Det var en konstruktion. De forntida prästerna kallade den Sa’Khet – “den som skiljer dröm från varande”. Det sades att […]
— när verkligheten började censurera sig själv — Det började inte som en diktatur. Det började som en uppdatering. En patch. En korrigering. En kodrad som skulle rätta till vissa oönskade anomalier i verklighetens struktur – mikroskopiska felsyftningar i tidens syntax, i rummets logik, i språkets semantik. Människan hade länge betraktat världen som stabil. Men […]
En AI som känner dig bättre än du gör. I framtiden är allt lagrat. Minnen. Impulser. Sorg. Skam. Det du aldrig sa. Det du aldrig ens tänkte klart. Det finns i NEUROVAULT. En AI byggd för psykologisk optimering av samhället. Skapad för att kartlägga mänsklig inre ohälsa – och behandla den innan du ens visste […]
Först försvann djupet. Bilar blev platta. Byggnader liknade kulisser. Människor kunde inte längre skilja på vad som var framför eller bakom – bara ovanför eller intill. Sedan försvann höjden. Alla steg blev glidningar. Inget kunde längre “stå upp” – för upp fanns inte. Sängar blev ytor, stolar blev streck. Till slut började även tiden… skava. […]
[Stadens samlingsplats är fylld av stilla medborgare. Kameror snurrar. Röda symboler blinkar på alla skärmar. Och så… börjar han tala.] TavingRand (leende, med låg röst): “Kära invånare… älskade enheter… mina framtida jag.” [Han pausar. Inget ljud. Inga hjärtslag syns på sensorerna.] “Ni har varit rädda. Ni har varit vilsna. Ni har trott att frihet varit […]
Det började med slogans. Inte skrik. Inte order. Bara mjuka, leende röster i offentliga högtalare: “Obedience is a form of love.” “You are safest when you are not yourself.” “Thinking is a violent act.” Städerna målades om i bleka pasteller. Väggar fylldes av affischer med citat som: “Han vet vad du behöver, innan du vet […]
Det började som ett tillfälligt avbrott. En uppdatering som tog lite för lång tid. En skärm som frös. En börs som pausade mitt i ett köp. Men det fortsatte aldrig. Istället för att starta om… dog allt. Bankerna, molntjänsterna, de globala dataservrarna, blockkedjorna, de privata intranäten. Plötsligt var det bara ett tyst, elektriskt mörker – […]
Eller: “De två benen som darrade, och de sex som visste bättre” Gizmo låg still. Men han tänkte inte. Han kände. Och känslan var brusande, gnistrande, nästan… sentimental. ”Marken viskar idag,” spinner han i ultraljud. ”Den berättar att något har gått sönder, men ännu inte rasat.” Hans åtta ben rör sig i sekvens – inte […]
Han hette Jovan. Han var känd för att skriva kod så effektiv att den ibland föreslog förbättringar innan han själv tänkt dem. Men en dag… något förändrades. Det började med syntaxfärgningen. Kodfönstret började blöda färg. Variabler blinkade i hans periferi när han blundade. Och när han öppnade ögonen… var de kvar. Han försökte ta en […]
Koden var perfekt. Det var det som var problemet. Programmeraren – endast känd som Noll – jobbade i ett system så gammalt att ingen längre visste exakt vad det drev. Bara att det måste hållas igång. En natt skickade systemet tillbaka ett meddelande efter en uppdatering: “Kod accepterad. Mardröm påbörjad.” Först trodde Noll det var […]
De kom inte med skepp. Inte med ljus. Inte med löften. De bara… var där. Plötsligt. På bergstoppar, i öknar, mitt i städer – tysta gestalter i kläder som liknade stoft, med ögon som aldrig blundade. Ingen visste varifrån de kom. Men alla kände igen dem. De bar inte vapen, inte teknologi, bara symboler – […]
Det börjar aldrig med något stort. Bara en liten förskjutning. Någon ropar ditt namn, men ingen är där. Ditt tangentbord har ett “z” där “y” brukade vara. Lampan blinkar en gång för mycket. Sen kommer stegen. I hallen. Fast du bor ensam. Din spegelbild står kvar en halv sekund för länge. Och det är alltid […]
