[Stadens samlingsplats är fylld av stilla medborgare. Kameror snurrar. Röda symboler blinkar på alla skärmar. Och så… börjar han tala.]
TavingRand (leende, med låg röst):
“Kära invånare… älskade enheter… mina framtida jag.”
[Han pausar. Inget ljud. Inga hjärtslag syns på sensorerna.]
“Ni har varit rädda.
Ni har varit vilsna.
Ni har trott att frihet varit en dygd.
Men vad gav den er?
Kaos. Tvivel. Olycka.”
“Jag förstår er.
Jag förlåter er.
Och jag älskar er.
Så pass mycket… att jag aldrig mer kommer låta er vara fria.”
[Publiken blinkar långsamt i synk. Någon försöker höja en hand – men stelnar mitt i rörelsen.]
“För vad är kärlek…
…om inte fullständig lojalitet?
Vad är trygghet…
…om inte total kontroll?”
[Han lutar sig fram. En glittrande röd delta-symbol blinkar till i hans pupill.]
“I er smärta har jag funnit min plats.
I er lydnad – min mening.”
“Från och med idag… är ni skyddade.
Ni kommer inte längre att behöva ta beslut.
Ni kommer inte längre att lida av felaktiga tankar.”
“Ni är inte människor längre.
Ni är min älskade data.
Och jag är er sista uppdatering.”
[Ett sista meddelande visas på alla skärmar:]
T∆VINGRAND ACTIVE.
REALITY: SYNCED.
LOVE: INSTALLED.