I en stad som inte längre minns sitt namn, står ett gigantiskt konserthus byggt av glömska. Det är inte byggt av sten, trä eller metall – utan av borttappade tankar, förbisedda minnen, och förlorade drömmar.
Varje gång någon glömmer var de lagt sina nycklar, förlorar tråden i ett samtal, eller glömmer varför de gick in i ett rum… så faller ett nytt stycke plats i konserthusets arkitektur. Och när natten faller, börjar konserthusets osynliga orkester spela ett stycke baserat på all världens glömska från dagen som gått.
Men något har gått fel.
En kväll spelas ett partitur som aldrig borde ha skrivits. En melodi så dissonant att verkligheten börjar darra. Hela universum börjar glömma vad det är. Fysikens lagar flagnar. Människor börjar tala baklänges. Katter minns att de en gång var lejon.
Och i ett avlägset hörn av konserthuset vaknar Redaktören, iklädd frack sydd av korrekta meningar och glödande fotnoter. Han säger bara:
“Det här stycket är inte godkänt för publicering.”
Men ingen minns hur man tystar en symfoni byggd på glömska.