På ytan: Ett monster.
En av världens största, mest oförutsägbara supervulkaner.
Mätinstrumenten darrar.
Tryck stiger.
Och så – utbrott.
Aska kastas 30 km upp i atmosfären.
Magma forsar nedför bergssidorna.
Fåglar flyr.
Människor evakuerar panikartat.
Ett nytt Pompeji tycks bara en viskning bort.
Men under detta…
Inget eldklot. Inga geologiska skift.
Utan ett rymdbaserat labbkomplex stort som en medelstor stad.
Namn: Y∆Y∆
Här arbetar tusentals utomjordingar från ett 20-tal olika arter – med allt från tidsexperiment, flerdimensionella djurkloningar, till språkmanipulation och gravitationskroppsodling.
Och såklart: Utbrottssimulering.
Via avancerade holografiska projektioner och värmeskiftande atmosfärspulser.
Det är deras försvarsmekanism.
Om någon människa kommer för nära, ja – då triggar de ett “utbrott”.
Och människorna springer.
Igen.
Inuti Y∆Y∆ ser det ut som en blandning av CERN, ett intergalaktiskt spa och en flygplatslounge från framtiden.
Allt är självjusterande. Golv flyttar sig. Luften har smak. Och maskinerna sjunger medan de arbetar.
Ibland smyger forskarna upp till ytan, i förklädnad – som lavaguider, seismologer eller vulkanfilmare – bara för att skratta åt hur lättlurad mänskligheten är.
En gång råkade en alien vid namn Frunt’Karr Vee ställa in lavaprojektionen på “extra dramatisk”.
Resultat: ett falskt globalt nödläge.
FN kallade till krismöte.
Frunt’Karr fick två veckors avstängning och en sur kommentar från sin chef:
“Du vet mycket väl att vi inte får använda pyro-looparna på full effekt. Det är ett VULKANHÖLJE, inte ett rave!”
